Agilyholist i Rättvik!

Hej jag heter husse, och jag är agilyholist! Medde, Aron och Kates matte har myntat uttrycket i sin blogg, och jag tyckte det var så bra så jag snodde det direkt! F-n vad kul jag hade det i Rättvik i helgen, och ojojoj vad jag längtar till nästa tävling 

Som jag skrev i lördags på ajfånen från soffan i stugan- Den här helgen har Molle och jag varit ett team, och då har vi ruggigt kul tillsammans- både på och vid sidan av banan. Men vi måste träna! Molle har jättedåliga balanshinder, sakta och inget betende alls, annars går han som tåget. Och jag lyckades inte hålla ihop ett helt lopp under helgen. Gjorde en tydlig miss i båda de två loppen jag nollade, och då blir man åtta och tia istället för att hamna på pallen. Jag kanske utmanar Jante när jag medger att det inte duger åt mig, men så är det. Övriga två lopp blev en 5:a(vägran) och en disk som jag nog hade kunnat rädda till en vägran- men varför? Alla fyra lopp innehöll delar som jag är jättenöjd med, och inga missar berodde på att Molle och jag “jobbade på varsitt håll”. Bort med snön nu! Vi vill träna! Ute! Varje dag!

Utanför “tävlingsbubblan” var det också en lyckad helg, men den började allt lite jobbigt. Jag klev upp rätt tidigt och anträdde färden mot Rättvik utan brådska. Jätteskönt att sakta pysa fram på nästan trafikfria vägar i strålande solsken. Lite då och då kom vi ju ifatt en lastbil eller någon som körde ännu långsammare än oss, och då kan man  ju passa på att roa sig med att gasa lite när man kör om… ( Ja, jag är inte bara “Agilyholist” utan även bilidiot, och måste man då av ”familjehundjobb-skäl” åka Volvokombi till vardags får man ju lov att skaffa en sådan med väldigt, väldigt många hästkrafter )  Vid ett av dessa tillfällen, vi var jämsides med en långtradare, sa det PANG, och motorn stannade! Efter att ha målat upp diverse helvetesscenarier av typen totalt motorras märkte jag att motorn fortfarande gick, fast på tomgång. Då tänker man ju förståss (?) turboslang- och mycket riktigt en sådan hade hoppat av. En halvtimmes skruvande följde och sen var det fixat. Helt fixat hade det varit om bilen varit äldre- nya bilar som är mer fullpackade med processorer än en genomsnittlig hemdator funkar inte riktigt så. Styrsystemet hade konstaterat att det var något fel och gått ner i något sorts nödläge, vilket innebar att fortvolvon hade toppfart 100 under resten av resan. Detta ordnade sig tack och lov till söndagens hemresa.

Otroligt trevligt att träffa alla agilitymänniskor från när och fjärran, särskilt trevligt var det att träffa Hexa, Fay och Touchs husse och matte. När dom bodde i Tullinge tränade vi tillsammans var och varannan dag, vi saknar dom!  Lördagskvällen åt vi middag med Eros och Dex husse och matte- trevligt och gott.

Att Molle hade en rolig helg har ni redan förstått om ni har kommit så här långt. Spot tyckte nog att det var lyckat också! Han fick mingla en hel del både utanför och inne i körhallen, och skötte sig utmärkt. Inne i hallen var han faktiskt både lugn och kontaktbar, trots att det var hundar och människor överallt, och ett fruktansvärt oväsen. Jag inser att det kommer prövningar när han i en framtid inser att agility är kul, men det här måste ju vara en jäkligt bra början i alla fall Leka med syrran Flicka fick han också göra- kul! Och så har Spot träffat “gamla mamma” också. Flaxa genomförde den träffen på ett mycket effektivt sätt! Hon nosade mycket noggrant igenom Spot- från nos till svansspets- sen tog hon ett steg tillbaka och såg ut som om hon funderade lite, därefter spöade hon upp honom med visst eftertryck och tog återigen ett steg tillbaka med en mycket nöjd min. “Jo, han verkar ha det bra, men jag trodde jag skulle slippa fanskapet nu” skulle hon nog ha sagt om man ska tillåta sig att förmänskliga lite i fantasin. Kan för övrigt tillägga att det som kommit ut ur valpens bakdel under dagen till stor del bestått av fleeceremsor… Alla som varit i körhallen vet varför- Spot tycker att  hästbajs är en riktig läckerhet! Kanske så det ska vara när man är född på en hästgård?

Advertisement